Att skriva c-uppsats på universitetsnivå måste vara bland det j-e som finns. Hur man än jobbar känns det som att man inte blir klar. Sen är de tockså en fråga om disciplin, man är hela tiden bara en knapptryckning från Photoshop och allt vad det kan innebära. Känns som att jag har lite att göra när det gäller bilder efter att jag är klar med skolan.

Kommer att fylla femtio under tiden i skolan. En märklig känsla, trodde jag inte en gång i tiden att jag skulle återgå till skolbänken. På tal om skolbänken så klagar man/jag i en sekunden över allt jobb, bara för att i nästa ögonblick har jag anmält mig till en 7p distanskurs i digital bildbehandling på en högskola. Men den börjar inte förränns till hösten.

Man kan inte förklara tiden men ändå klagar man över bristen på den. Det får en att fundera. Vad är roligare än att se sin 5 årige son göra framsteg i simskolan? Jag vet inget. Ändå kan man ibland få för sig att man inte hinner. Tidsbegreppet igen. Det här inlägget tog tre minuter att skriva men det dröjde tre veckor innan jag gjorde det.